No walk down the aisle
Det har redan gått ett år, ett helt år sedan min bästa vän flyttade tvärs över landet. Ingenting är längre som förut, hur mycket jag än önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan. Jag vill kunna ringa mitt i natten och cykla till bron och prata i timmar, jag vill göra allt och ingenting med någon som man kan vara absolut sig själv till det yttersta med. Jag vill känna att min bästa vän finns här med mig.
En bästa vän är den som finns kvar när alla andra går ut.
Idag är det också prick 25 år sedan min mamma & pappa gifte sig. Grattis på eran dag. ♥
