Så är det! Jag har inte längtat till innebandyn alls. Men när jag idag var och tittade på första träningen blir jag alldeles grön av avund på de som var med! Jag vill också börja igen! Förbaskade skador..

Jag kan inte beskriva känslan för er hur mycket jag verkligen älskar att träna. Det går liksom inte. Och innebandy. Wow. Jag tror inte det är själva sporten, utan mer vårt lag som gör det så sjukt roligt!
Jag kan inte tänka mig en vinter utan innebandyn, det är helt sjukt. Jag sa just till Ellinor att jag t.o.m längtar att få stiga upp vid 5 för att åka på bortamatch, för det händer alltid så mycket roligt när vi är tillsammans vårt lag. Även fast vi inte vinner så har vi asa skoj! fara och äta, psyka i bussen, inbilla sig matförgiftning, sova osv osv osv. Haha till alla i laget vill jag bara säga; Tack för att ni är just ni och är så super härliga människor! :)

---

Huvva vilket tråkigt inlägg för er som inte bryr er ett piss om innebandy, lr mitt tjat om hur mycket jag vill träna. Men jag var bara tvungen ;)