Jag är så tillfreds med allt just nu. Det går inte att beskriva.
Kan säga att det var en jädrans tur att jag inte visste när jag var yngre och hade ständig rastlöshet att det skulle ta mig 21 år att leva för att uppnå denna sjukt häftiga känsla.
Jag kan bli så löjligt glad för småsaker, som imorse när jag såg frost på backen och solen lyste på den kalla älven påväg till jobbet, eller att få sätta på sig annat än arbetskläder och gå ut och äta middag, hälsa på hos svärföräldrarna och min egna familj.
Det finns så mycket att vara tacksam för, ta vara på det. Innan det är för sent.