Treat her like a lady

Publicerad 2011-08-29 17:47:57 i Allmänt,

TJA ALLIHOPA! Milka här.
Idag är det jag som gästbloggar. TUR att det kommer någon som äntligen skriver nåt intressant, eller vad säger ni? ;)

Medan Lina är iväg och fjällvandrar och får i sig frisk luft och härlig motion, så har jag suttit i skolbänken. Hm, nja, måste nog medge att jag tror Lina har roligare. Kanske borde jag ta och fjällvandra någon gång jag också.

Men vad gör man nu när man gästbloggar? Det är ju ingen större idé att sitta och berätta om min vardag (eftersom jag gör sånt på min egen blogg) så jag bestämde mig att jag ska berätta lite om tjejen ni sitter och läser om när ni besöker denna blogg. Lina är, som vi alla vet, en härlig tjej med mycket energi. Det är vad jag gillar mest med henne.

Vi visste inte om varandras existen förrän jag flyttade till Pajala. Det är 5½ år sedan. (känns som en evighet)
Men efter det så tog det inte särskillt lång tid. Jag vet inte exakt om det var via fotbollen eller Sanna Grönberg eller bådeoch som vi lärde känna varandra, men jag minns att Eva Esberg trodde det var hennes förtjänst. Det var det ju förstås inte. Hur som helst så föll det sig väldigt naturligt mellan mig och Lina. Finns inte så mycket mer att berätta.

2007 var året när vi verkligen blev "bästa vänner". Största delen av sommaren spenderade vi tillsammans och vi hade aldrig tråkigt. Ärligt. Det var året Lina första gången tänkte komma ner till Blekinge med mig, men det blev inte av. Vet ni varför? Hon var för rädd för att flyga! HIHIHI

Iallafall, nästa grej var 2010 som också var helt sjukt otroligt bra! Jag förstår inte hur ett år kan vara så bra. Jag minns inte att vi hade tråkigt en enda gång. Jag och Lina levde livet och rockade världen. Haha det kändes faktiskt så. Det kunde inte bli bättre. Träffade massa nya människor och allt var frid och fröjd. Lina åkte ner till mig i Blekinge och det var också asakul. Minns att jag försökte övertala henne att stanna längre, men det gick ju inte. Nae, dels för att biljetten var bokad men också för att hon ville hem och träna. Lina i ett nötskal, eller vad? ;)

Sedan kom då året 2011 och jag flyttade till Halmstad. Lååångt ifrån varandra. Men vad gör ett avstånd om man är riktiga vänner? Lina är för mig den bästa vän man kan tänka sig. Hon finns alltid där, och även när hon inte förstår mig så försöker hon tills hjärnan krampar. Hon vill alltid väl och försöker se det bästa hos människor. Det är inte många människor som jag har skrattat så enormt mycket med som med henne. Jag minns sena sommarkvällar med nattmackor i midnattsolen, kalla vinterdagar då allt känns trist, vad gör man inte om inte bakar något? Kladdkakesoppa å jag vet inte vad allt knasigt det har skapats.

Hon är helt enkelt som en vän ska vara. Det händer att vi bråkar men blir vänner lika snabbt. Haha!
Jag hoppas ni får uppleva den härliga tjej som jag trivs så bra med. Jag hoppas också att hon har det bra där i fjällen och inte kommer hem med ryggen full av muskelknutar och söndriga knän. Jag hoppas också att du tycker det är kul att läsa min lilla summering Lina. Snart ses vi och det ska bli grymt ;)

Tack och hej, leverpastej! / MILKA

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela