Andreas har varit förkyld ända sen vi kom hem från Halmstad, och i fredags smög den sig även på mig. Fort gick det, tror på mindre än två timmar kunde jag känna hur jag blev slemmigare i halsen och ont i huvudet. Igår under dagen var det bättre igen men sen till kvällen var det tillbaka, än lite värre. Hade dock ändå planer på att följa med till Haparanda idag för att spela match, viker inte ner mig för en förkylning. Men så vaknade jag fyra imorse, alldeles blöt i svett och frös gjorde jag som om jag sovit på gatan en decembernatt.

 

Kan inte minnas sist jag hade feber, och jag som senaste åren haft för mig att det ju måste vara ganska OK att vara sjuk, o ligga i soffan hela dagen. Fy tusan säger jag, känner mig som en karl när dem är sjuka. Allt är så synd om dem då, och idag har jag verkligen tyckt synd om mig själv. Inte stoppat foten utanför lägenheten och i princip legat heldöd på soffan sen klockan elva imorse då jag förflyttade mig hit från sängen. 

What happened with all min ork och fantastiska energi? 

 

Nej, tror jag ska fortsätta ligga här i soffan och tycka synd om mig själv. Har inte så mycket annat till val då det dessutom åskar och jag inte kan titta tv. ;)