Min dröm sen så länge jag kan minnas var att få åka till Kalifornien, jag ville vara till Hollywood, jag ville bo med en amerikansk familj för att se hur det verkligen var over there. I flera år funderade jag på att åka på språkresa men inte förrän för två år sedan började jag känna mig redo. Jag var fortfarande nervös men jag bokade in mig på EFs program och i 10 månader räknade jag ner dagarna till resan. Den första tiden efter att jag bokat allt kunde jag knappt sova, jag var så nervös och underade vad jag gett mig in på. Men ju längre tiden gick hann jag vänja mig vid tanken och sista månaderna längtade jag nästan ihjäl mig. Jag kan inte påstå att jag var speciellt nervös dagen innan mamma och pappa skulle föra ned mig till Umeå för att flyga iväg. Det var först på flygplatsen när jag såg tårarna i mammas ögon som jag förstod hur mycket jag skulle sakna dem. 

Jag flög iväg till Stockholm och möttes på Arlanda av våran svenska ledare, jag var först och vi fick vänta en stund på att de andra skulle komma. 7 göteborgare, 1 från lund, 3 stycken 08or och jag och en till norrlänning. 

En natt tillsammans på arlandastad innan vi sedan lyfte mot San Fransisco. 

Första stoppet var i London, och jag fick panik. Jag insåg att jag var på en flygplats jag aldrig varit på förr, med folk jag aldrig träffat och jag var påväg ännu längre bort, till en helt ny familj jag endast hunnit mejla med och sett på bild. 

 

Över ett år senare sitter jag nu och läser en blogg av tjej som var med oss förra året, hon är nu där igen för att stanna ett helt år. Jag är verkligen glad för hennes skull och tycker det är väldigt bra gjort av henne. Att vara borta ett år sådär är något jag alltid velat, men jag visste att jag inte skulle klara av det och valde istället en månad, och jag är så stolt över mig själv över tiden jag var i USA. Jag har aldrig träffat så mycket folk och lärt mig så mycket om andra kulturer och allt annat man kan tänka sig. Jag har aldrig någonsin fått med mig så mycket minnen från en och samma resa. Det är något jag alltid kommer ha med mig och jag ångrar ingenting, trots att det var tungt ibland, trots allt annat jag kunnat göra för pengarna. Det var det jag ville göra och skulle jag varit tillbaka igen till då när jag bokade resan skulle jag gjort precis likadant. 

 

Idag kan jag fortfarande tänka på hur roligt det skulle vara att åka bort ett år eller så, men jag tror att det där var det jag skulle göra, jag skulle aldrig klara av att åka hemifrån ett helt år. Och idag är jag nöjd precis som det är.