Men därför försöker jag att aldrig göra något fel som jag vet påverkar andra. Som att skolka, undra hur många gånger jag & Sandra försökt gömma oss för att slippa franskan på högstadiet? Och hur många gånger jag verkligen verkligen inte velat gå på någon lektion en tidig måndagsmorgon men gått ändå? Tillochmed när jag är sjuk så får jag ångest över att inte gå till skolan.

Och idag vet jag inte vad som hände på innebandyn, jag blev sur och tänkte att jag kan också vara som alla andra och strunta i vissa saker ibland. Men så fort jag kommit utanför dörren ångrade jag mig, såklart..

Och så blir det inte lättare när jag kommer hem och försöker få bekräftat av mamma att Visst inte är jag så hemsk på riktigt, mamma? Alla är väl sura ibland?

Och så får jag till svar av den kloka mamma jag har Givetvis är alla sura ibland, men det är hur man handlar när man är sur som spelar roll.

Nåja, jag har bett om ursäkt och sen tröck jag i mig en hel keso med hallon, jordgubbar och banan som tröst och nu känns det lite bättre igen, något mätt bara.. haha.